Abstract
Artikeln utforskar svenska gymnasieelevers uppfattningar av att använda systemmodeller som ett sätt att arbeta med hållbarhetsfrågor i geografiundervisning. Systemtänkande lyfts fram av forskare som ett angreppssätt elever kan lära sig för att hantera komplexa frågor som rör systemförändringar med påverkan på en hållbar framtid. Geografiundervisning anses ha potential att utveckla elevers systemtänkande genom ämnets tvärvetenskapliga karaktär där natur, människa, samhällen och platser och kan vävas samman och förstås som en helhet. Det är dock få studier som introducerat systemmodellering i geografiundervisning och än mer sällsynt är undersökningar som fokuserar på elevernas röster om fenomenet att använda systemmodeller för att ta sig an komplexa hållbarhetsfrågor. Artikeln baseras på 32 intervjuer och 138 skriftliga reflektioner där elever beskriver hur de uppfattar att använda en specialdesignad systemmodell, kallad sambandsväven under två undervisningsmoment. Elevernas uppfattningar analyserades fenomenografiskt och visar tre kvalitativt skilda sätt att uppfatta arbetet med sambandsväven som ett sätt att: a) modellera ett komplext innehåll med systemredskap, b) representera ett innehåll som system med verkliga exempel och c) utforska verkligheten som system. Resultatet visar också att vid det första tillfället då eleverna arbetade med sambandvävarna upplevdes de som redskap och det fanns ett glapp mellan modellarbetet och de verkliga problemen. Den andra gången uppfattades fenomenet som ett sätt att utforska verkligheten som system och fler aspekter av systemtänkande utvecklades. Artikeln bidrar vidare med kunskap om vad elever behöver ges möjlighet att urskilja för att kunna utveckla systemtänkande genom geografiundervisningen. Students perceptions of systems modelling about sustainability issues The article explores students’ experiences while using system models to analyze sustainability issues in geography teaching. Students at upper secondary school level in Sweden participated in a long-term teaching design study where system models were introduced and used to analyze complex issues. After the teaching segment, the students were interviewed about their experiences. The data, consisting of 32 interviews and 138 written reflections, was analyzed using phenomenography. The results show three qualitatively different ways of experiencing what it means to work with system models to deal with sustainability issues. The students perceived these as: a) a tool for modelling complex content, b) a representation of complex issues, and c) a way to explore reality in terms of systems. The results were quantified to compare if students’ experiences differed in relation to the teaching that they participated in. The conclusions show that during the first time that the students used the models they experienced the system models as a tool and there was a gap between the models and the real issues. Only few aspects of systems thinking developed. The second time, when the students used the models during a longer period of time they experienced the model work as a way to explore real problems as systems and developed more aspects of systems thinking. The article contributes with knowledge about what students need to discern to be able to develop systems thinking in geography and what learning teaching need to enable. Keywords: systems thinking, geography teaching, sustainability issues Fulltext in Swedish.