Mot en situerad standardisering inom socialtjänsten

Abstract

Under de senaste två decennierna har det ställts allt högre krav på standardiserad dokumentation och uppföljning inom socialtjänstens fält, både nationellt och internationellt (Socialstyrelsen, 2004; Tilbury, 2004; Lynch-Cerullo & Cooney, 2011). Utvecklingen hänger ihop med övergripande strömningar som Evidensbaserad praktik (EBP) och New Public Management (NPM) som sätter fokus på att mäta effektiviteten av offentlig verksamhet utifrån kvantitativa mått. Den grundläggande idé som förts fram är att standardiserad dokumentation inom den reguljära verksamheten ska möjliggöra kontinuerlig mätning av socialtjänstens utfall, både på individuell och aggregerad nivå, och att informationen ska användas till att förbättra insatsernas kvalitet.