Abstract
När covid-19-pandemin nådde Sverige kom civilsamhällesorganisationer och deras verksamheter att påverkas i varierande grad liksom övriga samhället. I denna artikel undersöks hur tre olika civilsamhällesorganisationer – kyrkans diakonverksamhet, kvinnojourer och verksamheter som stödjer hemlösa – påverkades av pandemin. Syftet är att beskriva och undersöka vilket så kallat återstabiliserande arbete verksamhetsföreträdare inom tre olika civilsamhällesverksamheter gjorde under den pågående pandemin. Detta har gjorts genom att från mars 2020 följa, genom korta telefonintervjuer, fjorton olika civilsamhällesorganisationer som är verksamma på olika platser i södra Sverige. Genom termen återstabiliserande arbete analyseras verksamhetsföreträdarnas arbete för att trots begränsningar av verksamheterna ändå fortsätta att upprätthålla det sociala arbetet. Alltså en form av harmonisering mellan å ena sidan de riktlinjer och risker som pandemin skapade, å andra sidan det fortsatta sociala behovet av hjälp, stöd och omvårdnad.
Publisher
Linkoping University Electronic Press
Reference36 articles.
1. Afomachukwu, O. & Peter, W (reviewing editor) (2021) Role of the social worker in the outbreak of pandemics (A case of COVID-19). Cogent Psychology, 8(1). doi: 10.1080/23311908.2021.1939537
2. Amnå, E. (2005) Scenöppning, scenvridning, scenförändring. En introduktion. I: E. Amnå (red.) Civilsamhället. Några forskningsfrågor. Stockholm: Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund.
3. Arvidson, M., Linde, S. & Scaramuzzino, R. (2021) Anpassning eller autonomi. Socialvetenskaplig tidskrift, 27(2): 113–136. doi: 10.3384/SVT.2020.27.2.3518
4. Arvidsson, P. (2019) Från policy till praktik. En studie om organisering inom LSS-området. Malmö: Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet.
5. Berg, M. (1992) The construction of medical disposals. Medical sociology and medical problem solving in clinical practice. Sociology of Health & Illness, 14(2): 151–180. doi: 10.1111/j.1467-9566.1992.tb00119.x