”Tidigare sa vi: Vad behöver ni hjälp med? Nu är det mer: Hur mår ni?”

Abstract

Anhörigkonsulenter arbetar med specialiserat stöd till anhöriga inom ramen för kommunernas anhörigstöd. Under covid-19-pandemins inledande fas under våren 2020 stängdes dock stödjande verksamheter till anhöriga i huvudsak ned. I den här artikeln, som bygger på kvalitativa intervjuer med anhörigkonsulenter, undersöks hur anhörigkonsulenter upplever att deras arbete med anhöriga förändrats under pandemin och vilka interaktionella strategier de beskriver. Trontos (1993) omsorgsetik har använts som teoretisk ram. Intervjupersonerna skildrar hur deras möten med anhöriga tagit nya former, främst i form av telefonsamtal och möten utomhus. Kontakterna med anhöriga sker nu framför allt på anhörigkonsulenternas initiativ jämfört med tidigare, och platsens betydelse för mötet har blivit mera påtaglig och något man måste planera. Mötenas innehåll har också förändrats och upplevs som tyngre. Anhörigkonsulenterna framhäver att de snarare kan lyssna och bekräfta än erbjuda praktiska lösningar eftersom dessa är försvårade. Det emotionella stödet till anhöriga har blivit mer framträdande än tidigare, vilket också ställer krav på anhörigkonsulenternas emotionella kompetens.