Att vara lämpad eller olämpad till en arbetsintegrerad lärarutbildning

Abstract

De senaste åren har intentionerna om att både öka antalet lärare, och lärarstudenter, samt att rätt kvalificerade lärarstudenter och lärare finns i lärarutbildning och skola tydligt skrivits fram politiskt. Två reformer som tydligt uttrycker dessa intentioner är möjligheten till lämplighetsprövning vid antagning av lärarstudenter för samtliga lärosäten (SFS 2020:881) och det politiska initiativet om att utveckla fler arbetsintegrerade lärarutbildningar (Regeringen, 2019, 2020). Denna studie tar sin utgångpunkt i dels dessa politiska intentioner och reformer, dels ett vidare policyanalytiskt förhållningssätt till konstruktioner av lärarkunskap och studerar en urvals- och antagningspraktik relaterat till en arbetsintegrerad lärarutbildning, där företrädare för lärarutbildning och skolhuvudmän bedömer studenters kompetenser för att både antas till lärarutbildningen och därefter anställas som projektanställd lärare. Det empiriska materialet består av de bedömningssamtal som sker efter intervjuerna med de sökande till den arbetsintegrerade lärarutbildningen. Resultatet av studien visar en samstämmig bild av vad som konstrueras som lämplig lärarkompetens och vad som krävs av den sökande för att antas till en arbetsintegrerad lärarutbildning. Denna lämplighetskonstruktion har stor konsistens med historiska diskurser om lärarkompetens. Resultatet visar också en ekonomisk rationalitet beträffande vem som bedöms som lämplig respektive olämplig till denna typ av utbildning och varför vissa personer väljs ut och andra inte. Artikeln problematiserar slutligen de implikationer som dessa praktiker kan få, både ur ett individ- och ett samhällsperspektiv, och relaterat till reformintentionerna.