Abstract
Johan Asplunds plats i svensk sociologi är upphöjd. Trots det är antalet studier som behandlar hans texter begränsade. De som ändock existerar diskuterar huvudsakligen innehållet och idéerna snarare än formen, som ofta bara nämns flyktigt, trots att formen, antagligen, är det mest utmärkande med hans sociologi. Föreliggande text fokuserar primärt på formen. Utifrån artiklar om Asplund och genom närläsningar av flera av hans verk – framför allt Om undran inför samhället – utvecklar jag tre teman som jag menar utmärker, och hjälper oss förstå, Johan Asplunds särdrag och storhet. Jag har döpt dessa till: ”vetenskap som konst”, ”gestaltning som metod” och ”forskaren som konstnär”. Förutom att bidra till en växande litteratur om Johan Asplund tror jag att de framförda idéerna kan bidra till att frågan om vetenskaplig form och formgivning tar mer plats i vetenskapliga samtal och studier. Inte minst genom framskrivningen av de tre nyssnämnda temana. De bär alla på kreativ potential.
Publisher
Sociologisk Forskning, Swedish Sociological Association